0

Tack för allt, men jag är stor nu.

Det är konstigt detta med att man skall sova, det händer så mycket då och oftast kan jag inte sova. Igår låg jag vaken större delen av natten och grät… Gråten kommer av att jag inser saker och ting här i livet, samt att vissa saker är smärtsamma att komma ihåg.

En sak som jag grät över igår var att jag inte pratar. Varför gör jag inte det? Jag vet rent logiskt varför, men när jag försöker kommer det inget eller så säger jag något och allt svartnar för ögonen och jag kommer inte ihåg vad jag sa… Anledningen till att jag fick den insikten var att jag umgicks med några vänner i helgen. Med dessa personer har jag upplevt mycket och dom vet mycket om mig och min bakgrund. Jag känner mig trygg med dessa personer, men jag kan ändå inte få fram ett ord på hela kvällen. Jag sitter tyst och funderar, jag vill säga saker och jag har mycket att säga. Då menar jag inte bara “slask” prat utan riktiga saker att säga.

Det är inte så lätt att sova när stora delar av mina livsregler och överlevnads strategier rämnar och man inser att jag måste göra något åt saken.

Inatt så kan jag inte sova av andra anledningar. Jag är helt enkelt för upprymd för att sova, eftersom jag kom till några insikter igår och jag skrev om vissa livsregler (eller lämnade in ett nytt förslag på granskning iaf) så vill jag inte sova och jobba utan testa mina teser och testa vad som händer när man gör saker som känns så fel. Se vad livet gör, får man en pungspark eller kan man kanske hitta ett nytt kapitel i boken om mitt liv?

De försvar som jag har, men som begränsar mitt liv just nu. Dessa har skyddat mig under svåra stunder, så därför tackar jag dessa försvar och kramar om dom. Men samtidigt måste jag säga åt dom att vila för dom har gjort sitt, jag kommer att plocka fram dom om så behövs, men dom kan sova nu för att jag är inte längre den lilla pojke som behövde dessa.

Som en vis man sa: Man skall inte förändra sig, man skall förbättra sig.

Får se om jag kan sova nu…